Ibland kan man undra hur allt ska bli….. Vart är jag på väg nu? Hur går det egentligen? Vad är värt min tid? Vad kan jag välja? Hur ska jag prioritera, om jag vill göra det väl?

Ofta tillför mina spekulationer och ibland tilltrasslade tankegångar inte mycket som kan ge svar på frågan: hur det ska bli….

Troligtvis är bästa lösningen att fortsätta på den inslagna vägen tills ett vägskäl dyker upp och låta var dag ha nog av sin egen börda. Jag får lita på att jag kan vara ledd av frid, livslust och hopp. Jag får lägga mitt liv i Guds trygga händer. Ännu en gång.

Tanken på att allt ska bli bra, som skylten proklamerar, kan tyckas vara förnekande, men är samtidigt befriande! För vem av oss vet hur det kommer att bli?

Jag satsar på att det kommer bli bra. Hoppfulla tankar känns liksom bättre i kroppen. Fast orostankar tål också att tänkas. De är inte farliga.

Kram ?