För ganska många år sen så hette årets julkalender ’Jesus och Josefin’. I sången som inledde varje avsnitt sjöngs en strof som fastnade hos mig: – ’… i hennes huvud står tankar på kö…’

Jag pratade med några andra om det där. Att ha så mycket att tänka på, så att det känns som om tankarna står på kö.

En del nickade direkt igenkännande, andra förstod inte alls det jag beskrev. Vi är ju så olika och det är bra.

Själv så har jag ett behov av att tänka mycket och djupt. Det är inte så ofta som det ges tillfälle att dröja så länge vid en tanketråd eller ett samtal, som jag nog föredrar. Att liksom idissla, vända och vrida och i lugn och ro klura färdigt. Fast det händer emellanåt ?.

Nyligen var jag i Stockholm i ett jobbärende gällande ett projekt. I den miljön upplevde jag mig verkligen stortrivas. Dels gillar jag att resa och att inte riktigt veta vad som ska hända, utan att få kliva in i nåt som andra har förberett. Att liksom flyta med och se vart det tar vägen.

Sen gillar jag att få arbeta med vision, framtiden och förändringsarbete.

Ett. Steg. I. Taget.

Det var som att bruset av alla tankar sjönk undan i projektmiljön och ett fokus infann sig.

Ljudet av tystnad. Det kan vara balsam för själen.

Kanske har du lätt för att landa i tystnaden? Eller så är du som jag ?. Ibland har jag lust att säga till mina tankar: – ’Får jag be om största möjliga tysssssstnad…..’

Ha en fortsatt fin höst ?