Vid den här tiden förra hösten önskade jag mig ett sabbatsår. Jag kände ett behov av vila, en mer avskalad tillvaro, färre åtaganden, tid till återhämtning och reflektion.

Inte anade jag då att covid-19 skulle träda in på arenan några månader senare och förändra tillvaron för en lång tid. De restriktioner som kommit har hjälpt och tvingat mig till färre åtaganden, en mer avskalad tillvaro och har i viss mån minskat bruset. Det yttre tvånget har för mig därför till viss del känts välkommet, samtidigt som jag har full förståelse för att många människor inte alls delar mina känslor.

Jag hoppas att tillvaron snart blir mer flexibel igen, fast jag misstänker att det nog tar rätt många månader till. Samtidigt tänker jag att det är vi som är rika som ens resonerar så. Väldigt många människor har inga eller få valmöjligheter. Jag känner mig tacksam över livet som det är. Nu också.

Kram 🍁